Page 8 - 084888_Unga superhjaltar_Norrsken_Ljus mot morker_FLIP PDF
P. 8
Jag har aldrig drömt om att vara en superhjälte. Jag vill hellre ha tillbaka mina föräldrar.
Nu är kistan täckt av jord. De är begravda – igen. Men den här gången är de inte instängda under en massa jord och bråte. Den här gången har de fått frid.
De andra besökarna går tysta från kyrkogården. Nu är det bara vi kvar. Jag, faster Mona och prästen. Tre svarta skuggor bland en armé av vita kors som sträcker
sig ut mot kusten. Mamma skulle säga att de hade fått den bästa utsikten i hela stan. Men vad hjälper det när man är död?
Vinden sliter ut mitt hår ur mössan. Hårstråna kittlar mig i ansiktet. Mona lägger en hand på min axel.
Jag vet att jag inte är alldeles ensam.
6
